Jag tycker så mycket om att sitta i mörkret på natten och chatta med dig. Jag vet inte hur många timmar vi ägnat åt det, men det är väldigt många. Säkert långt över 1000 timmar. Det är väldigt speciellt att lära känna en vilt främmande människa över nätet. Ingen yta, inga förutfattade meningar. Bara det att en annan lyssnar på mig, på mina tankar. Man blir sällan avbruten, kan föra långa ingående samtal...som bara vi vet om. Härligt. 

..att jag inte var så känslig. Att jag inte smittas av andras humör utan kan behålla mitt oftast ganska goda humör. Men om det är någon som betyder något för mig så hänger jag ofta med i det sinnesläget. Vad säger det om mig?

Att jag tror att det är mitt fel? Att det är något jag gjort?

Jobbigt är det iaf.